Jag är nu singel efter att jag förstört det bästa jag någonsin kunde få och jag kommer aldrig någonsin kunna förlåta mig själv för det här.
Jag vet inte riktigt hur jag ska klara det här just nu känns allt allmänt kasst och jag lever på ett rus av sobril för att jag överhuvudtaget skulle överleva natten.
Sista gången jag kollade på klockan var den 04.30 sen vakna jag 06.30 av att pappa ringde för att han sett mitt sms om vad som hänt och att jag tagit sobril och ville så länge de bara gick så ingen skulle väcka mig men han ville bara veta att jag klara mig själv.
Och nu kan jag inte somna om.
Lederna är bättre i dag men de bryr jag mig faktisk inte om just nu.
Om ni inte förstått det så tänker jag inte alls sluta blogga, jag kommer nog blogga mer om någonsin nu för att få ur mig alla känslor.
Det är nu jag behöver er som mest, skriv massa kommentarer jag behöver det.
Tack till världens bästa Johanna som alltid finns där för mig och stöttar mig per telefon fast hon är på andra sidan Sverige, jag älskar dig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar