Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad som hänt och jag tror att jag fortfarande lider av chock.
Vill bara gråta hela tiden men får inte ens fram tårarna längre.
Jag känner mig bara helt jävla tom.
Jag har inte bara förlorat mannen jag ville dela resten av mitt liv med jag har även förlorat den bästa vän jag någonsin haft och som jag någonsin kommer få.
Och det känns fruktansvärt tungt just nu.
Ett stort tack till alla som bryr sig har tom fått mail av folk jag inte ens känner som säger att dom finns där om jag vill snacka och det värmer enormt.
Det känns verkligen som jag har ett stort hål i min kropp någonting fattas och jag känner mig halv.