Vart tar åren vägen?

I dag springer studenterna i Hagfors ut och jag fattar verkligen inte att det är två hela år sedan jag tog studenten...?

Känns som jag inte gjort ett skit under de här åren men när jag tänker efter så har jag gjort en hel del ju.

Saker som hänt sedan jag tog studenten 15/6-2007:

• Min första vecka i friheten börja med att bli inlåst på psyk efter att kämpat hårt de sista 3 månaderna för att nå mitt mål att få slut betyg sluta det med att när jag väl tagit studenten så bröt jag ihop.
• 25 juni skrev jag ut mig mot läkarnas protester för jag skulle till borlänge på festival och se på dregen skrev dock på ett kontrakt att jag på inga omständigheter skulle inta alkohol eller andra droger på obestämd framtid. Jag blev nykterist.
• 28 juni- 1 juli var jag i borlänge på Peace & love med bästa kusinen Zandra
• 11 juli-14 juli Även denna gång mot läkarna protester åkte jag på arvika festivalen med bästa Joanna.
• 31 juli är jag på semester på tjörn och läggs in på sjukhus i kungälv efter att jag börjat kräckas upp allt jag äter efter 2 veckor magsmärtor
• 2 augusti opereas jag akut för misstänkt blindtarm dock är blindtarmen jätte fin men de hittar rester från en sprucken cysta och höger äggstock är kraftigt inflamerad
• 2 augusti Jag firar min och Zandra Aspgrens 4 årsdag i sjukhussängen
• 21 augusti tog jag mitt pick och pack och lämnade helvetet Hagfors och bosatte mig på inernat i Molkom under veckorna och började A-kursen på molkoms folkhögskola
• Någon gång i september rasar mitt liv samman igen jag blir inlagd på psyk i 1 månad och en cpläkare sätter diagnosen Schizofreni.
  Efter att jag blivit utskriven bestämmer jag mig för att nu får de va nog, jag tänker ALDRIG mer i hela mitt liv på inlagd på psyk igen.
  Jag har insett att jag inte behöver 8 sorters mediciner för att överleva jag vet att de ska gå ialf och ber om terapi. Dock tycker läkarna att jag är dum i huvudet och vägrar ge mig terapi och ger mig medicinerna ialf jag får inte längre ha tillgång till tabletter själv inte ens alvedon allt ska vara inlåst och föräldrar/skolpersonal får ge mej dem när jag behöver.
• Jag vill bort från allt och behöver vila så 18oktober bokar mina underbara föräldrar en 2 veckors resa till Thailand över jul.
• 24 nov efter många års längtan köper jag min digitala system kamera som julklapp till mig sj.
• 13-29 december jul i thailand, hela familjen behövde det verkligen.
• 9 feb 2008 fyllde 20 år men är fortfarnde typ nykterist smakar bara nån klunk i bland så blir inge systembolaget för mig inte:P
• 25-28 feb hade alla andra sportlov men joanna låg inllagd på sjukhus och de opererade mageg igen pga magsmärtor men hitta bara en gallsten som låg och guppa brevid livmodern som tydligen legat där i 2 år:P
• 17 april rasar mitt liv samman igen. öppenvården försöker få mig till psykakuten men jag vägrar och de hotar med att polisen ska komma och hämta mig och att jag ska bli tvångsintagen på låstavdelning om jag inte följer med mamma och pappa dit själv frivilligt så efter mycket om och men följer jag med säger att jag ska prata med läkarna själv för första gången utan mamma och pappa och jag säger exakt vad jag tycker och känner.
  Att jag inte tänker ta emot mer mediciner och att jag inte tänker läggas in frivilligt igen för jag tror inte på att de funkar i längden för de dämpar bara symtomen problemen finns fortfarande kvar långt innom mig under alla medciner jag hamnar bara i en ond i cirkel och nu efter 5 års kamp är jag jävligt trött på att åka in och ut på psyk och aldriig komma någon stans jag vill ha terapi och det blev jag lovad.
• Jag börjar bli mer stabil igen men 28 maj Får jag slängt i ansiktet på mig att jag inte alls kommer få gå i molkom 1 år till så helt plötsligt rasar allt samman igen och jag ser framför mig hur jag får flytta hem till hagfors igen.
  Alla tror att nu kommer joanna dra ett täcke över huvudet och vägra gå på skolavslutningen men i stället ringer jag LSS och säger att nu måste jag har hjälp jag flyttar vart som helst i hela universm bara jag slipper Hagfors.
  Jag har insett att jag inte kan sluta leva bara för att de går emot mig jag måste kämpa vidare.
• 1 juni-17 juni åkte vi än en gång till thailand för att vila upp oss och för att fira mamma som fyllde 50 år.
• 18 juni får jag beskedet, jag är antagen till ord bild och form
  på molkoms folkhögskolas filial i Karlstad
• 1 augusti Flyttar jag till egen lägenhet för första gången i mit liv utan något som helst stöd från LSS för att de är sega och ska se om jag behöver något stöd.
  För första gången på 1 år får jag nu har tillgång till mina egna mediciner igen
• 3 oktober jag blir vegetarian för att se om mina leder mår bättre utan kött. De funkar 3 månader sen drömmer jag mardrömmar om kött å längtar efter de så jag tror ja skulle dö å kände ändå ingen skillnad i lederna så börja äta kött igen.
• I november hade Lss tillsut kommit på att ja behövde boendestöd och ledsagare och kontaktperson men då hade jag redan klarat mig helt själv i mer än 3 månader.
• 20 feb 2009 Jag krama DREGEN riktiga dregen;)
• 20 maj efter 2 års kamp kom de fram till att jag var fel diagnoserad och schizofreni diagnosen togs bort
• 28 maj efter 10 år i smärta får ja diagnosen psoriasisartrit
  
• + att jag vart till vårdcentralen/akuten minst 100 gånger de senaste 2 åren
• + att jag först gick upp i vikt och nu gått ner 24,5 kg på 1 år
• + Alla mediciner har trappas ner och jag har jätte liten dos kvar nu
• + Att jag fortfarane INTE fått någon terapi fast de lovade
• + Att jag gjort mycket mycket mer

Okej jag hade väll gjort en hel del under de här 2 åren ändå då;)

Jag trodde verkligen inte när jag sprang ut från älvstrandsgymnasiets dörrar för två år sedan att jag skulle klara av att ha eget boende nu. Då var de bara ett under om jag kom upp ur sängen på morgonen.

Jag har lärt mig att det man inte dör av blir man starkare av och att ingenting är omöjligt bara olika svårt.